En av de starkaste orsakerna till att jag skaffade en kolonilott är att jag vill odla växter som inte finns att köpa i livsmedelsbutikerna. Idag har jag ätit en av dem för första gången, och vilken succé det blev! Vilken växt det är? Kålrot. Den finns förstås att köpa i alla butiker, men endast roten. Den är förvisso god, men idag åt jag blasten, som aldrig syns i någon butik, och den är tveklöst en av de godaste grönsaker jag ätit! Smaken har drag av grönkål och broccoli, men ändå en egen karaktär.
Utan att ha smakat på den komponerade jag en rätt där jag föreställde mig att kålrotsblasten skulle kunna visa sin fulla potential, och visst gör den det. I synnerhet blev kombinationen med min hemodlade gurka helt briljant!
Synd bara att de allra flesta av er nog aldrig får chansen att äta kålrotsblast... men jag kan lova att om jag någon gång öppnar den där restaurangen som så många vill att jag ska starta kommer denna fantastiska råvara definitivt finnas på menyn!
Kålrotsblast (stjälkar och blad)
Vaxbönor
Pasta
Olivolja
Gul lök
Vitlök
Körsbärstomater
Salt
Vitvinsvinäger
Gurka
Skär kålrotsstjälkarna i 3 cm stora bitar och strimla bladen. Ångkoka dem 7-8 minuter och låt dem rinna av väl. Snoppa bönorna, skär dem i 2-3 bitar och ånga dem i 4 minuter.
Koka pastan.
Värm under tiden olja på medelvärme i en stor kastrull och sautera finhacka lök i ca 5 minuter. Tillsätt finhackad vitlök och en minut senare kålrotsblasten, halverade tomater och salt. Låt puttra omkring 5 minuter så att tomaterna börjar mjukna. Blanda i en skvätt vinäger, bönorna samt tärnad gurka och låt puttra några minuter till. Rör ned den kokta pastan och servera genast.
En själsfrände! Har inte provat kålrotsblast, men väl rovblast, och fick också dra igång min egen kolonilottsodling för att få tillgång till det :). Nån gång kan någon torgförsäljare ha blast kvar då de säljer roverna, men annars försvinner blasten spårlöst när rovorna kommer fram till försälning. Och ändå är just blasten bäst!
SvaraRaderaKålrotsblast är en mycket vanlig grönsak i det syditalienska köket, även bl. icke-veganer. Det är väldigt svårt att få tag i den här i Sverige, men när jag till slut hittade den (fryst) på en affär i Stockholm blev jag förmodligen den lyckligaste syditalienaren i stan! Och det bästa är att det finns alltid, för ingen köper dem :) Om ni bor i Stlhm så hittar ni den på Daglivs Fridhemsplan. Fryst-hyllan, märket heter Orogel (italienska findus, typ) och på den gula förpackningen står det "Cime di rapa" (kålrotsblast)! Lycka till och buon appetito!
RaderaTack så mycket för tipset! Jag hade ingen aning om att den fanns att köpa i butik.
RaderaHurra! Kul att jag inte är ensam om att vara blad- och blastnörd! Du kanske har läst mina tidigare hyllningar till såväl morots- och rödbetsblast som maskrosblad i andra av mina recept, och koloniodlandet ger mig såklart tillfälle att prova ytterligare sorter.
SvaraRaderaHär har jag tyvärr aldrig sett några rotfrukter, utom sommarmorötter och -rödbetor, som har blasten kvar ens hos torghandlarna.
Vilka sorter odlar du? Ge mig gärna tips på vad jag ska odla nästa år! :)
Åh, vad spännande! Jag älskar kålrot, det är verkligen bland det bästa jag vet, men har aldrig tänkt på att äta blasten! Det är ju klart det är gott också ju! <3 Måste provas ;) Sjukt trevlig blogg du har - ska följas från och med nu =D
SvaraRaderaRovblasten jag odlade funkade superfint; majrova 'Golden Ball' heter den tydligen. En del av dem började blomma väldigt snabbt, antagligen pga värmen. Har man möjlighet att odla senare in på hösten så är de rätt köldtåliga.
SvaraRaderaRödbetsblast har jag köpt någon gång i butiken innan de hunnit slänga bort den! Men morotsblast har jag aldrig testat, den verkar så... blastig?! Men skam den som inte ens provar - får ta mig en titt på dina hyllningar ;)
Jag odlar förresten en italiensk växt som heter Cima di rapa, vilken har lite olika beskrivningar på svenska, men en är att den är just majrovablast (utan rotknölar). Jag har faktiskt precis idag ätit första portionen och det är riktigt gott! Det sägs också påminna om broccoli, och har pyttesmå blomknoppar som liknar broccoli i mikroformat. Däremot stora blad, och även stjälkarna äts.
SvaraRaderaÄven dessa började blomma pga värmen innan jag ens såg att det fanns några knoppar, så dem missade jag att smaka, men nu har jag hittat några eftersläntrare.
Morotsblast grovskäras och kan ångan eller sauteras, men som finhackad är den riktigt god rå och blir då mer som en krydda.
Aha, googlade lite på cima di rapa och det verkar stämma överens med mina blad - också namnet tycks motsvara spanska 'nabizas', som jag först kände dem. En egenhet med bladen, som traditionellt bara äts på vissa håll (också i Spanien anses de på många håll vara djurfoer), är att de kommer i två former; de tidigare (nabizas) som är större och mindre beska, och de senare (grelos) som är lite bittrare och mindre. Det brukar sägas att grelos är vad man plockar just innan växten går i blom. Nu gick ju mina i blom en första omgång *utan* blad nästan, så inga grelos där. Men efter att ha skördat blad kontinuerligt i över en månad, börjar det nu komma bittrare varianter (mums!); kanske är det grelos :).
SvaraRaderaNästa år blir det alltså att odla morötter också - eller låna från lottgrannarna som kanske inte äter ;)
Mycket intressant! Jag hade ingen aning om att bladen smakar olika beroende på när de dyker upp.
SvaraRaderaDen första omgången blad blev nästan helt uppäten av svarta bladlöss (de var de enda plantorna i hela odlingen som lössen brydde sig om! De gick inte ens på sallaten som växer precis intill) men till slut lyckades jag få bort dem med hjälp av såpvatten. Så småningom dök det upp nya blad, och del av dessa har med tiden alltså växt sig ganska stora medan andra ännu är ganska små.
Åh, kålrot har jag aldrig odlad, men om jag skulle så skulle det vara för blasten. :-)
SvaraRadera